Visst heilas det litet då och då på Sveriges slott.

Life is very short, and there´s no time

for fussing and fighting , my friend

I have always thought that it´s a crime

so I will ask you once again

Try to see it my way

We can work it out

Producenten Kjell Andersson kommer i dagarna ut med en bok, som bland annat beskriver hans något snåriga relation till Ulf Lundell. Jag kan bara konstatera det alla initierade vetat länge: Lundell hade inte varit någonting utan sina producenter och musiker. Hans treackords hamrande på gitarren skapade inga låtar. Det var andra som arrangerade och lade ut harmonierna på plats i studion.

Inte konstigt att sådana höjdare som Kjell Andersson och Lasse Lindbom inte fick plats i dokun om Lundell. Det skulle ju vara ett hyllningsprogram och då fick vissa sanningar sopas under mattan. Mitt eget minne av Lundell fläckas av den där kvällen han asfull attackerade mig på Kåren i Stockholm. Jag hade precis gjort en demo med Rost, som hyllades enormt av framförallt Mats Olsson i Expressen, så nu ville den aspackade Lundell ha dom som sitt kompband. Jag gav ärligt talat fan i vilket och bad honom därför att snacka med killarna i bandet själv. Då måttade han en rallarsving mot mig, som jag naturligtvis lätt som fan duckade. Sen dess ville jag inte ha något att göra med fyllot Lundell över huvud taget.

Min pappa var en rätt duktig journalist och vid ett tillfälle fick han träffa V Gurra för att överlämna en bok om Sveriges rederier. Pappa svor i flera veckor därefter över den jävla nazistkungen som satt på Sveriges tron. Jag är ledsen Cecilia Hagen, men jag är alldeles övertygad om att Hitlersympatierna var rätt utspridda över hela det svenska hovet ända tills kriget vände och man plötsligt ersatte tyskan med engelskan som officiellt första bispråk.

Detta bestrides just nu kraftigt på telefon av den förre borgmästaren Ilmar von Pitt, som menar på att det fortfarande heilas litet då och då under slottets valv. I varje fall när han är inbjuden på besök.

Lämna en kommentar