Palmemordet

Av någon anledning har jag i mitt liv haft för vana att vara just där det händer. Den 28 februari 1986 en bit efter klockan 23 på kvällen befann jag mig således utanför Kulturhuset på Sveavägen i Stockholm. En kompis från Göteborg var på besök och nu skulle jag visa henne Kulturhuset. Eller rättare sagt restauranten därinne, som jag hade blivit erbjuden att driva.Det kunde ju vara litet intressant med en lokal med fullständiga rättigheter mitt i centrala Stockholm. Utan grannar att klaga på ljudet! Full patte! Fan vilken rockklubb det skulle bli! Men just denna kväll fick man använda sin fantasi för att förstå hur bra, för just nu var allt nerstängt och tyst var det som i graven. Ja hela huset låg i mörker,

Då small det! Ett pistolskott mitt i natten bara ett par hundra meter ifrån oss! Detta var ändå något man inte hörde varje dag i Stockholm på den här tiden. Vi funderade på att gå och kolla vad som hade hänt men när det började anlända ambulans och polisbil kändes vår eventuella närvara på platsen tämligen överflödig. Vi åkte därifrån tämligen på en gång.

Som ni säkert har förstått var det Olof Palme som mördades just denna natt när jag skulle visa upp var Stockholms häftigaste rockklubb skulle ligga. Det blev ingen rockklubb. Heller inte någon mer Olof Palme.

Inte heller någon mördare. Christer Pettersson var redan hemma i Sollentuna innan polisen hade förstått att spärra av brottsplatsen.

Lämna en kommentar