Kommer ni ihåg Ilmars 60-tals grupp “The Flying Pigs”?

Jag var med om 60-talets popvåg i Sverige. Dock berörde den mig knappast alls, inte på samma sätt som de rätt taffliga 50-tals rockarna hade gjort. Ändå kom jag som bandbokare på Gloryland i Uppsala att träffa de flesta. Jag kommer förstås ihåg Tages som gjorde Henkans fina låtar till den svenska vågens bästa pop. Jag träffade Anders Henriksson då och då och lyssnade oftast roat på hans fabulerande om Elvis med flera, men Sveriges bäste pop-producent var han definitivt vid denna tid. Han var med rätta stolt över låtar som “Every rainbow means a lot”, “She´s having a baby now” och ” Miss McBarren”. Jag träffade både Tommy Blom och Anders Töpel flera gånger medan de fortfarande levde. Tommy var bandets centralfigur men grovt underskattad som popsångare, inte alls lika potent som Göran Lagerberg. Så kanske det var. men ändå…

Bra stämsång hade också Stockholmsbandet Hounds. Jag kom några år senare att spela med leadsångaren Janne Ahlén i gruppen”Janne”. Ibland tillsammans med den här erans bästa rockgitarrist Örjan Englund. Örjan la sin gitarr på de flesta popskivor som producerades dessa dagar. Bla ersatte han Janne Frisk i Hep Stars vid flera tillfällen. Hep Stars var för övrigt lika populära som Tages. Hepparna hade förstås Benny Andersson på orgel och Svenne Hedlund på sång, riktiga stjärnor redan då, men de övriga…? Så hade den snälle, men minst sagt litet strulige Lenne Broberg startat sin grupp: the LeeKings. Lenne var kompis med Benny Englund så honom träffade jag ibland på Odengatan 84 där bröderna Englund hade en fristående lägenhet längst upp i huset.

Stora var också norrländska Shanes , som gjorde några hyggliga singlar. Så hade min gamle Scoutkompis Lalla Hansson landat Fabulous Four där hans sång fick soulbriljera tämligen ensam i en annars rätt avslagen grupp.  Så fanns förstås den ultimata popidolen Ola Håkansson på banan med sina Janglers. Väldigt mycket Stockholm på 60-talet med andra ord. Malmö hade förstås Club Bongo, men banden var knappast oförglömliga. Jo jag vet att Ilmar Reepalu försökte tjata till sig ett skivkontrakt med sin grupp “the Flying pigs”, men det blev uppenbarligen inget av med det, trots hjälp av super PR mannen Janne Olofsson.

En tjej som dök upp i den svenska versionen av Hair var Kisa Magnusson. Hon är värd ett omnämnande för hon hade det mesta utom möjligen tålamod.

Vi hörs!

 

Lämna en kommentar