Hjärtinfarkten

“Vad fan litet ont i bröstet kan väl vem som helst ha.”

Det tyckte inte Anna, sjuksköterska och kompis.

“Du är ju alldeles vit i ansiktet!”sa hon

“Vit som en sminkad pajas?”

” En sjuk pajas!Åk upp till akuten!”

“Nej jag ska gå och lägga mig!”

“Hoppas du vaknar då!”

Det gjorde jag men med ännu större smärta i bröstet.

På akuten var det folktomt, när jag gick fram till mottagningsluckan. Där bakom satt en medelålders dam som gav mig en arg blick.

“Vad vill du!”

“Jag har ont i bröstet”

“Det kan vem som helst ha. Är du svensk?”

“Allhelgonagatan 13.”

“Det ligger väl inte här!”

“Nej i Stockholm”

“Åk hem då!”

Så vände hon mig ryggen och började blippa på sin mobil. Där och just då kunde mitt liv ha tagit slut , men turen var på min sida. Där kommer en akutläkare som jag levererat mat till många gånger.

“Hej Janne. Vad gör du här?”

“Jag har ont i bröstet”

Nu lägger sig damen i luckan i samtalet. “Han kommer från Stockholm! Hör du inte det!”

“Men just nu verkar det som han behöver hjälp här i Malmö!” sa läkaren .

Damen i luckan böjar morra som en missbelåten bulldog. ” Då ska han ringa vårdcentralen och inte springa till akuten! Vi har alldeles för många som dräller omkring här!”

“Stockholmare?”

Nu reagerar läkaren och tar mig under armen och leder mig rätt in så att jag får lägga mig på en undersökningsbädd. “Det var bra att du kom in Janne” säger läkaren”Du har en pågående hjärtinfarkt”

En specialistläkare kallas in för att kolla om det går att blåsa upp de stängda kärlen. Hon skakar på huvudet. “Han är tilltäppt överallt”

Det blir således ambulans med tjutande sirener till Lunds universitetssjukhus där dom är experter på hjärtkärlsoperationer.

Den förste som möter mig är en mycket vänlig palestinier. “Hej, jag är anestesiläkare. Jag ska ge dig morfin nu”

En spruta rätt i bröstet och allt blir plötsligt väldigt trevligt.

“Jag ska se till att du kommer in på operation. Vi ska byta dina tilltäppta kranskärl.”

“Var kommer dom nya ifrån? Patologen?”

“Nej dom tar vi ifrån ditt levande högerben. Oroa dig inte. Jag kommer att vara med hela tiden och se till att det går bra.”

“Tack!”

Jag kommer tillbaka 8 timmar senare i ett uppvakningsrum. En ung tjej står vid min sida. “Det har gått fint” Så sticker hon till mig ett papperl. “Det är anestesiläkarens adress. Du hade lovat honom ett signerat ex av Svart Stad”

Tio dagar senare är jag hemma igen.

“Hip, hip hurra för Lunds hjärtkirurger. Dom är så jävla bra!”

Lämna en kommentar