1973

Det var året när gamle kungen gick bort. Denne långe hedersman ska vi nu hylla genom att låta honom bli dagens hedersdöing. Undrar om det här tas in som en nyhet av Svensk Damtidning?
Det var också detta år som Kreditbanken på Norrmalmstorg ockuperades av herrarna Olsson och Olofsson. Två helsvenska gangsters på utflykt från kåken. Det skulle komma att ta åtminstone trettio år till innan rövarbranchen skulle komma att tas över av invandrade slödder från förorten.n
Gin & Grappo spelade på OF just dessa heta dagar så jag passerade Kredtbanken varje dag efter spelningarna. Jag har i hela mitt liv haft förmågan att vara på rätt ställe vid fel tidpunkt eller möjligen tvärtom.
Det var också just den här hösten 1973 som Bo Grappo Johansson lämnade gruppen och då trodde vi väl alla att Gin & Grappos historia var skriven.
Det var förstås litet ledsamt men jag gladde mig ändå åt att vi hade fått till den legendariska svartvita LP:n betitlad Gin & Grappo.
Men inte fan var det slut! In från höger klev Lasse Hallberg och ville ta över Bosses plats. Lasse var en rätt taskig gitarrist och han sjöng förfärligt illa men han hade ändå en annan ovärderlig kvalitet. Han kunde ordna jobb!
Första spelningen han fixade var som förband åt Frank Zappa på Tennishallen. Jag upplevde Zappa som en rätt rolig kille och men tyvärr en usel halvtaskig schackspelare. Men musiken var fantastisk! Jag älskar fortfarande hans Hot Rats. Hot cats?
Nästa förbandsspelning Lasse ordnade var på Stockholms konserthus . Vi skulle öppna åt Sweet. Sånt ger man sig bara på om man drivs av dödslängtan eller helt enkelt inte är riktigt klok.
Vilket det nu var klev vi in på scenen med varsin gitarr och möttes förstås av avgrundsvrålet från 2000 unga fans “We want Sweet”.
Men under av alla under. Vi vände på utvecklingen och märkte till vår förvåning hur publiken började ropa :”We want Gin & Grappo!”
Detta noterades av en recensent i Dagens Nyheter som för övrigt tyckte vi var mycket bättre än huvudnumret, vilket vi ju naturligtvis var. Detta kom så småningom att leda till ett skivkontrakt med CBS, men också till ett avbokat skolgig. Det var en frikyrklig rektor som inte ville ha in spritpropagandister i sin aula.

Lämna en kommentar